Resultat från landslagsturneringarna

J18, U16 / Permalink / 0
Säsongen är som bekant över för våra klubblag men för några av killarna fortsatte den i form av spel i de olika landslagen. Från Brynäs IF blev fem spelare uttagna för landslagsspel. 
 
Team 16
I Team 16 representerades Brynäs av Victor Söderström, till vardags back i J18 och som även noterades för några matcher i U16 under säsongen. Team 16 var och spelade en fyrnationsturnering i Hodonin, Tjeckien. Som motstånd ställdes man mot Finland, Ryssland och värdnationen Tjeckien. Turneringen spelades mellan den 12 och 17 april. 
 
Victor, som under den gågna säsongen tillhört J18 mestadels, har haft en stor betydelse för laget. Den offensivt lagda backen blev bland annat framröstad av Hockeymagasinets läsare som Ligans mest värdefulle spelare och Ligans bästa back. Det som underårig eftersom han är född 2001, men redan har han tagit en ordinare plats på blålinjen.
I den första matchen ställdes Team 16 mot Ryssland, som de förlorade med 2-1 efter straffar. Söderström noterades för en assist på Sveriges enda mål. Man vann dock de två efterföljande matcherna mot Tjeckien och grannlandet Finland och kunde därmed ta hem hela turneringssegern. Victor Söderström inledde målskyttet i den sista matchen, som man vann med klara 5-1 mot finnarna.
 
Team 17
Två av landets bästa 00:or återfinns i Brynäs organisation och finns även representerade i det lag som åkte till Dmitrov, Ryssland för en femnationsturnering. Det handlar om forwarden Marcus Westfält och backen Rasmus Sandin. Även Adam Boqvist blev uttagen till Team 17, men han lyckades även bli uttagen till Småkronorna/Team 18 efter den gångna säsongen och följde med dem till Slovakien för spel i J18-VM. Både Westfält och Sandin, tillsammans med A. Boqvist, har fått mycket speltid i J20 och visat att de är där för att stanna. Sandin är stabil på blålinjen och Westfält är en snabb och målvillig forward.
 
De deltagande länderna i turneringen som spelades 13-17 april var Sverige, Ryssland, Finland, Schweiz och Tjeckien. Sverige tog tre av fyra segrar och kammade därmed hem hela turneringen. Det var bara ryssarna som lyckades överlista svenskarna och det i en eger efter övertid med 5-4. Brynäsarna placerade sig på en andra respektive tredje plats i den interna poängligan med sex poäng vardera på fyra matcher. 
 
Två av de spelare som fick representera Sverige, Marcus Westfält och Victor Söderström.
 
Team 18/Småkronorna
VM för spelare födda 1999 och yngre spelades i Proprad och Svisska Nova Ves, Slovakien, 13-23 april. Gruppspelet har bestått av två grupper där Sverige ingick i grupp B tillsammans med Ryssland, Tjeckien, Vitryssland och USA. 
Efter tre segrar och två förluster i gruppspelet kvalificerade man sig vidare till kvartsfinal där man fick möta stornationen Kanada. Trots hårt motstånd vann man matchen med hela 7-3. I semifinalen väntade USA, som man förlorade mot i gruppspelet och även här skulle USA dra det längsta strået efter seger i övertid med 4-3. Siktet var inställt på att ta hem en av medaljerna och man hade chansen i bronsmatchen mot Ryssland, men ryssarna var det bästa laget på banan den kvällen och det blev förlust med 3-0 och man slutade på fjärde plats i turneringen. 

Nathalie: Tack!

Om oss / Permalink / 1

Då var det även min tur att säga tack efter en händelserik säsong. 

Jag vet dock egentligen inte var jag ska börja. Trots att jag både har utbildning inom journalistik och har jobbat en del som journalist så har jag aldrig lärt mig att riktigt skriva krönikor, så räkna med en antingen rörig eller luddig text här. Det är trots allt väldigt känslostyrt och personligt nu när vi ska summera och tacka för ännu en säsong med världens bästa juniorer. Om det ens blir en krönika vet jag inte, men vi låtsas. 

Genom alla år som sportfanatiker (ja, I went there) så får man ofta höra att man bryr sig för mycket, att det bara är idrott och att det finns viktigare saker här i livet. Och ja, så kanske det är, men när man står där mitt uppe i en slutspelsmatch i SM så är det verkligen det sista man tänker på. Denna säsong blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss när det gäller placeringar eller resultat, för på något stadie tror vi att alla lag ska ta SM-guld (aim high, right?), men det stoppar inte faktumet att vi fått äran och privilegiet att hänga med Brynäs J20, J18 och U16 från augusti till april. 

Till skillnad från vad Elin skrev tidigare så har jag inte haft någon brokig uppväxt, tvärtemot, och jag har även själv idrottat och varit en del av ett, eller flera, lag sedan jag var fem-sex år gammal. Jag vet hur det känns att spela, vinna och förlora viktiga matcher och skillnaden mellan att själv spela och stå på sidan som antingen åskådare eller tränare. När jag var kanske tio år gammal förlorade mitt lag en slutspelsmatch i Sundsvall Cup och flera av oss tjejer grät och hävdade att vi aldrig någonsin skulle spela handboll igen. Sju år senare stod vi trots det där i division 1 norra och representerade A-laget. 

Vad jag vill komma till är att jag har varit med om väldigt mycket i mitt idrottsliga liv med både framgångar och tuffa tider, men trots att jag själv upplevt låååånga (faktiskt) resor till Kiruna, Boden och Malmberget längst upp i Norrland tillsammans med fantastiska lagkamrater har jag nog aldrig känt mig så välkomnad och uppskaddad som sedan vi började med denna blogg. 

Inga namn nämnda men jag vet att de berörda kommer att ta åt sig. Ni tar hand om oss på ett så bra sätt att man blir tårögd och det är, som sagt, ett privilegie att få göra detta. Tack för tre fantastiska säsonger och jag hoppas det blir många fler. 

Det finns inte ord för att beskriva hur underbara våra tre juniorlag är och hade vi kunnat sluta jobba och göra det här 24/7 så hade det varit helt fantastiskt. Det är verkligen en dröm jag har. Men för att sammanfatta och knyta ihop detta så vill jag, som rubriken också säger, säga TACK! 

/ Nathalie Andersson

Elin: TACK!

Om oss / Permalink / 0
Ännu en säsong är över, och det blir alltid lika tomt. Jag skulle vilja tacka alla spelare, ledare, föräldrar, fans och andra människor som gör det möjligt för oss att hålla på med det här. Jag har sagt förr att jag aldrig trodde att det här skulle bli så stort. Vi hade inte en aning och jag tror inte att vi ens kunde föreställa oss i vår vildaste fantasi vad vi skulle göra för juniorlagen och vad de skulle göra för oss. För det är ändå det jag tänker mest på, vad det här verkligen betyder för mig. Jag har lärt känna människor som jag hoppas kommer finnas med mig hela livet. Det kanske är lätt att tänka "det är bara en sport", "det är bara en hobby". Det är så mycket mer än så.
 
Jag har faktiskt aldrig upplevt att jag blivit så väl bemött, så väl omhändertagen och så inkluderad som när jag är tillsammans med juniorerna och människorna runt omkring dem. Efter en brokig uppväxt har jag aldrig känt mig riktigt hemma någonstans och jag har aldrig upplevt att jag haft en trygghet att luta mig tillbaka på. Jag har haft ett tufft år på det personliga planet och har verkligen känt att ishockeyn har varit det som varit min trygghet. Det jag kunnat luta mig tillbaka på och verkligen lita på att den finns här för mig när jag mår dåligt och behöver den. När jag behöver få må bra för en stund, när jag behöver skratta och när jag behöver få positiv energi. Då finns den där. Då finns ni där.
Jag har fått känna en samhörighet och en gemenskap som tidigare varit helt främmande för mig. Ibland känns det som att vi är en del av lagen. Jag har fått uppleva så mycket mer än bara matcherna och det som händer runtikring det. Att få se spelarna utvecklas från U16 och ibland upp till A-laget och andra ligor, att få vara med på deras resa mot en blivande karriär, att få vara med dem och glädjas tillsammans åt framgångar och sörja i motgångar. Att bara få vara en del av den här korta tiden i deras liv är jag väldigt tacksam för.
 
För mig blir det alltid lika tomt när en säsong tar slut. Det blir som en separation. Mina rutiner ändras och jag måste hitta andra sätt att få det här positiva. Jag sitter här dagen efter att U16 spelat klart för säsongen och vill inget annat än att det ska bli augusti så att alla lagen går på is igen. När man går in i arenan, lämnar den varma sommarluften och kommer in till det kyliga, känner doften av is, hör ljudet av skridskor som skär mot isen och hur puckarna lämnar klubbladet och träffar sargen. För mig finns det inget mer harmoniskt ljud, och ingen mer harnomisk känsla än att få känna att det snart är dags igen. Man är förväntansfull och spänd över den nya säsongen, nya matcher och nya spelare att bekanta sig med.
 
Ishockey har alltid varit nummer ett i mitt liv, jag har sprungit omkring i Gavlerinkens korridorer sedan barnsben, och den kommer nog alltid ta en väldigt stort plats hos mig och i mitt hjärta. Så till alla som låter oss vara med på matcher, resor, bakom kulisserna, som låter oss ligga på golvet i omklädningsrummen och som bara ger oss ett vänligt leende vill jag bara säga - TACK!
 
/Elin Granebrandt
Till top