Nathalie: Tack!

Om oss / Permalink / 1

Då var det även min tur att säga tack efter en händelserik säsong. 

Jag vet dock egentligen inte var jag ska börja. Trots att jag både har utbildning inom journalistik och har jobbat en del som journalist så har jag aldrig lärt mig att riktigt skriva krönikor, så räkna med en antingen rörig eller luddig text här. Det är trots allt väldigt känslostyrt och personligt nu när vi ska summera och tacka för ännu en säsong med världens bästa juniorer. Om det ens blir en krönika vet jag inte, men vi låtsas. 

Genom alla år som sportfanatiker (ja, I went there) så får man ofta höra att man bryr sig för mycket, att det bara är idrott och att det finns viktigare saker här i livet. Och ja, så kanske det är, men när man står där mitt uppe i en slutspelsmatch i SM så är det verkligen det sista man tänker på. Denna säsong blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss när det gäller placeringar eller resultat, för på något stadie tror vi att alla lag ska ta SM-guld (aim high, right?), men det stoppar inte faktumet att vi fått äran och privilegiet att hänga med Brynäs J20, J18 och U16 från augusti till april. 

Till skillnad från vad Elin skrev tidigare så har jag inte haft någon brokig uppväxt, tvärtemot, och jag har även själv idrottat och varit en del av ett, eller flera, lag sedan jag var fem-sex år gammal. Jag vet hur det känns att spela, vinna och förlora viktiga matcher och skillnaden mellan att själv spela och stå på sidan som antingen åskådare eller tränare. När jag var kanske tio år gammal förlorade mitt lag en slutspelsmatch i Sundsvall Cup och flera av oss tjejer grät och hävdade att vi aldrig någonsin skulle spela handboll igen. Sju år senare stod vi trots det där i division 1 norra och representerade A-laget. 

Vad jag vill komma till är att jag har varit med om väldigt mycket i mitt idrottsliga liv med både framgångar och tuffa tider, men trots att jag själv upplevt låååånga (faktiskt) resor till Kiruna, Boden och Malmberget längst upp i Norrland tillsammans med fantastiska lagkamrater har jag nog aldrig känt mig så välkomnad och uppskaddad som sedan vi började med denna blogg. 

Inga namn nämnda men jag vet att de berörda kommer att ta åt sig. Ni tar hand om oss på ett så bra sätt att man blir tårögd och det är, som sagt, ett privilegie att få göra detta. Tack för tre fantastiska säsonger och jag hoppas det blir många fler. 

Det finns inte ord för att beskriva hur underbara våra tre juniorlag är och hade vi kunnat sluta jobba och göra det här 24/7 så hade det varit helt fantastiskt. Det är verkligen en dröm jag har. Men för att sammanfatta och knyta ihop detta så vill jag, som rubriken också säger, säga TACK! 

/ Nathalie Andersson

#1 - - Maria:

Bra skrivet. :-)

Jag vet inte varför det är så men jag upplever att tjejers intressen sällan tas på allvar på samma sätt som killars utan det är ofta kommentarer som "ja men du måste väl ha andra intressen också" när man kanske har ett stort intresse och flera mindre intressen men killar däremot blir accepterade oavsett vad de har för intressen.

Jag tycker det är starkt av dig och Elin att hålla på med det ni är intresserade av och inte ta åt er av de som antagligen är avundsjuka på er och som önskar att de själva kände lika starkt för något.

Jag minns händelsen du beskrev när ni var här i Sundsvall men är det 13-14 år sedan? Tiden går fort....

Hälsningar till er båda från

Maria

Till top