Elin: TACK!

Om oss / Permalink / 0
Ännu en säsong är över, och det blir alltid lika tomt. Jag skulle vilja tacka alla spelare, ledare, föräldrar, fans och andra människor som gör det möjligt för oss att hålla på med det här. Jag har sagt förr att jag aldrig trodde att det här skulle bli så stort. Vi hade inte en aning och jag tror inte att vi ens kunde föreställa oss i vår vildaste fantasi vad vi skulle göra för juniorlagen och vad de skulle göra för oss. För det är ändå det jag tänker mest på, vad det här verkligen betyder för mig. Jag har lärt känna människor som jag hoppas kommer finnas med mig hela livet. Det kanske är lätt att tänka "det är bara en sport", "det är bara en hobby". Det är så mycket mer än så.
 
Jag har faktiskt aldrig upplevt att jag blivit så väl bemött, så väl omhändertagen och så inkluderad som när jag är tillsammans med juniorerna och människorna runt omkring dem. Efter en brokig uppväxt har jag aldrig känt mig riktigt hemma någonstans och jag har aldrig upplevt att jag haft en trygghet att luta mig tillbaka på. Jag har haft ett tufft år på det personliga planet och har verkligen känt att ishockeyn har varit det som varit min trygghet. Det jag kunnat luta mig tillbaka på och verkligen lita på att den finns här för mig när jag mår dåligt och behöver den. När jag behöver få må bra för en stund, när jag behöver skratta och när jag behöver få positiv energi. Då finns den där. Då finns ni där.
Jag har fått känna en samhörighet och en gemenskap som tidigare varit helt främmande för mig. Ibland känns det som att vi är en del av lagen. Jag har fått uppleva så mycket mer än bara matcherna och det som händer runtikring det. Att få se spelarna utvecklas från U16 och ibland upp till A-laget och andra ligor, att få vara med på deras resa mot en blivande karriär, att få vara med dem och glädjas tillsammans åt framgångar och sörja i motgångar. Att bara få vara en del av den här korta tiden i deras liv är jag väldigt tacksam för.
 
För mig blir det alltid lika tomt när en säsong tar slut. Det blir som en separation. Mina rutiner ändras och jag måste hitta andra sätt att få det här positiva. Jag sitter här dagen efter att U16 spelat klart för säsongen och vill inget annat än att det ska bli augusti så att alla lagen går på is igen. När man går in i arenan, lämnar den varma sommarluften och kommer in till det kyliga, känner doften av is, hör ljudet av skridskor som skär mot isen och hur puckarna lämnar klubbladet och träffar sargen. För mig finns det inget mer harmoniskt ljud, och ingen mer harnomisk känsla än att få känna att det snart är dags igen. Man är förväntansfull och spänd över den nya säsongen, nya matcher och nya spelare att bekanta sig med.
 
Ishockey har alltid varit nummer ett i mitt liv, jag har sprungit omkring i Gavlerinkens korridorer sedan barnsben, och den kommer nog alltid ta en väldigt stort plats hos mig och i mitt hjärta. Så till alla som låter oss vara med på matcher, resor, bakom kulisserna, som låter oss ligga på golvet i omklädningsrummen och som bara ger oss ett vänligt leende vill jag bara säga - TACK!
 
/Elin Granebrandt
Till top